bleeesch

Människan är ett jäkligt lustigt djur. Så medveten men ändå så omedveten. Eller vänta, det kanske bara är jag?

• Jag äter youghurt till frukost fast jag vet att jag kommer få ont i magen och att den kommer svälla som en ballong.

• Jag "orkar" inte äta någonting när klockan är efter tolv, fast jag vet att jag kommer bli skitbitter på grund av hunger på eftermiddagen, ungefär lagom till Magnus kommer hem.
  

• Jag äter bland det mest onyttiga som finns i hela huset när jag är som mest hungrig. Behöver jag säga mer?

• Jag klagar över alla möjliga saker, men jag vägrar göra någonting åt det.

• Jag saltar sönder min mat fast jag vet att förgör min kropp innifrån.

• Jag dricker i snitt tre munnar vatten om dagen, ändå fattar jag inte varför min kropp är så uttorkad.


• Jag dricker kaffe fastän jag vet att min mage kommer svida sönder och kommer göra skitont.

• Jag svär som en idiot, men det är faktiskt inte mitt fel. Är det egentligen så jävla konstigt?