Amningens nackdelar
Amning är fantastiskt! Verkligen! Man behöver inte släpa med sig flaskor och sånt överallt. Jättebra.
Men var fanns informationen om att amning kommer att förinta vissa kroppsdelar? Just det informationbladet missade jag! Den lilla rumpa jag en gång hade är totalt bortblåst.
Platt! Jag har långa lår som sedan går över till svank. Verkligheten hinner ifatt mig och brottar ned mig på golvet. Gör något åt ditt liv! Träna rumpan!!
Jaaaa, jag ska! ...Åh, kaka!
Peace
Orka träna
Det är riktigt uppkäftigt när man väl rör på den här gudsförgätna kroppen så bryter den ihop... Jag blir verkligen sjukt taggad att fortsätta!
Jag utmanade mig verkligen, tänjde verkligen på gränserna, kollade hur långt kroppen orkade! ...jag gick fram och tillbaka till ICA. Kan det ens vara 5 km tur och retur? Imponerade va? Nej, jag kör på med att fika mig i form!
Just nu nattar jag mitt lilla älskade monster som tycker att det är alldeles för varmt. Han har legat och hållit låda för mig ett tag, men nu börjar han slumra. 
Vi kör med tema "ben", det är tydligen det nya.
Vi kör med tema "ben", det är tydligen det nya.Peace
Uppkäftiga barn
Det måste vara underbart att vara barn, man kan vara konstant uppkäftig, till och med när dom inte ens kan prata, och ändå tycker man att det är helt okej. Inatt var den största prioriteringen att få sova med tutten (läs mammas utmärglade bröst) i munnen. Mot alla odds. Även om det innebar att mamma fick ligga i en sjukt obekväm ställning. Får jag inte som jag vill skriker jag!
Gryningen kommer, man är mer död än levande. Då ska tydligen dagen börja! Efter tredje koppen kaffe börjar man fatta att man faktiskt är vaken. Barnet börjar bli trött och det är dags att vila. Barnet somnar, men vill ligga näääära! Känna tryggheten. Det skulle vara helt okej om det inte vore för att kaffet gör sig påminnt och vill göra sitt jobb. Men det är lugnt, jag kan prioritera min tarm om ett par år...
Koppen och jag är ungefär lika pigga!
Socker är gott
Jag mår så jävla illa. Jag har precis tryckt i mig cirka 1000 kalorier i form av kladdkaka. Precis vad min kropp skriker efter klockan 22 på kvällen! Skölj ner härligheten med lite cola. Och så funderar man varför ens mage är som den är...
Hade jag bara varit lite yngre hade jag kunnat runda av kvällen med lite kaffe. Men eftersom jag numer är tant får jag hålla mig till cola. Känner att jag har så sjukt mycket att säga i mitt sockerrus...not
Jag kan inte fatta varför det inte blir några jävla styckesdelningar, jäääävla kiiit!
Hej igen
Fast i soffan, ljudet av lugna, regelbundna andetag hörs, trots tv-ljudet. Ett "mmm" hörs, ljudet av belåtenhet, allt är bra, jag är trygg.
Jag själv ligger i en sjukt obekväm ställning och har precis kommit på att man faktiskt kan blogga från mobilen. Jag är inte så jäkla snabb, men ganska trevlig, någon gång ibland.
Skrivarlusten kom över mig som en våg, antagligen det min hjärnas sätt att skrika "bekräfta mig!!!" Det måstr vara av det faktum att JAG av alla människor är just nu mammaledig. Jag vet, dö inte. Min förhoppning är att bloggen ska leva åtminstone några dagar nu när lusten har kommit tillbaka, men ha inte för höga förhoppningar.
När jag förhandsgranskar verkar det som om all text blir ihoptryckt, jag hoppas på att det är min mobil som är dum i huvudet!
