bleeesch

Hela min kropp darrar fortfarande, förstår den inte att jag inte plågar den längre?

Jag är seriöst sjuk. Jag fick en förpackning med 100 st banankola av min älskling. Jag ljuger inte om det är kanske ca 25 st kvar. Jag är så sjukt sockerberoende så det finns inte. Finns det sötsaker kan jag inte låta bli det. Undra om jag måste skriva in mig på ett hem?

Tumbindning, järnjungfrun, strapado, falaka och la barra. Det låter ju riktigt trevligt om man jämför med det jag håller på med nu.

Min älskling köpte som bekant en epilator till mig i födelsedagspresent. Kort sagt, han måste verkligen hata mig! Jag prövade att dra den på benen, det var inte alls farligt. Sen fick jag för mig att jag skulle trimma musen. Fyyyy fan!

Jag har hållt på sen runt 13.00-tiden och jag är inte klar än! Hela min kropp darrar och jag mår illa. Inte fan skulle en karl göra nåt dylikt bara för att bli len! Jag hatar mitt liv.

Nu ska jag vara såhär jobbigt seriös igen. Men det här är faktiskt inte vilken dag som helst för mig.

Imorse, vid 05.00-tiden, för tretton år sedan förändrades mitt liv för alltid. Min lugna vardag slets upp till ständigt helvete. Från att vara som vilken barnslig 12-åring som helst ändrades på ett ögonblick till att jag inte längre ville leva. I 4748 dagar har du varit borta. 4748 dagar av en ständig sorg, saknad ibland förtvivlan, ibland ångest, men framförallt med frågan "Varför?".

Jag lät tatuera in en ros som ett minne efter Dig. Så nu finns Du alltid med mig. Vila i frid, kära storebror!

Den här dagen har varit ett helvete dom senaste tolv åren. Men inte iår, inte idag. Idag har jag äntligen lärt mig att andas. Magnus lärde mig att andas. Han lärde mig att leva, gråta och våga finnas. Tack Magnus för att Du finns och för allt du har hjälpt mig med. Jag älskar Dig av hela mitt hjärta!

 

Känner mig så extremt jättesnygg idag. Har på mig mina übersnygga mjukisbrallor, inga trosor, tofflor, bh och en tjocktröja. Jag hade på mig en reklam t-shirt som var tre storlekar för stor, men när jag hörde att Johannes skulle komma och hälsa på kände jag att jag var tvungen att göra mig lite mig lite respektabel. Dock har jag inte borstat håret än.

Vi har precis kollat på Unstoppable och nu håller grabbarna på att kämpa med att starta film nummer två. Det är rätt kul att höra ett par pojkar dra tekniska termer medans du funderar på vad som egentligen är fel. Själv sitter jag bara o flinar som en ond boss med en vit katt i knät. Jag orkar inte ens engagera mig. Hela min mage är full av banankola och mitt huvud är fullt med popcorn.

Nu har grabbarna verkligen tappat fokus, nu går dom igenom varandras filmer och byter dom likt hockeykort. Jag blir så gråtfärdigt nostalgisk. Nästan så att jag vill kräkas. Seriöst, jag tror jag måste kräkas. Varför äter jag så mycket?

Har inte riktigt vaknat till ännu känner jag. Benen är darriga, kroppen reagerar inte på mina uppmaningar utan gör lite som den vill. Huvudet är tungt och jag vill inte annat än ligga i soffan och äta onyttiga saker, för att sedan somna några minuter och sen äta lite till.

Magnus är bäst i världen och har bakat en pizza som just nu i skrivande stund blir gräddad till perfektion. Omnomnom!

Igår var jag bitterfitta (igen). Jag ville inte följa med. Jag var ful, håret ville inte göra som jag ville, sminket hade torkat ut och jag hade ingenting att ha på mig. Tog en mojito, känner att bitterfittheten sakta börjar släppa. Kladda smink och försöker platta håret. Blir ännu mer bitter då det inte blir som jag vill. Tar en till mojito. Angelica kommer med en snygg tröja. Då var det problemet löst. Mojiton börjar göra sitt jobb. Jag börjar se mer suddigt och plötsligt ser sminket "bra" ut. Bitterfittheten börjar släppa lite lätt, men den finns ändå där och gnager.

Magnus köpte McDonaldsmat åt mig och plötsligt blev jag lite mer trevlig. Förstår inte varför jag har vägrat att äta under hela dagen, det är ju gott med mat!

Kommer till festen, dricker lite till... och.... DÄR släppte bitterheten!

Alkohol och mat är bra. Jag förstår varför folk blir alkolister eller matmissbrukare.

Förbannat jävla trevligt hade jag igår kväll. Nu kommer ett gäng mindre smickrande bilder på mig. Jag tänker inte be om ursäkt.

 

 

Jag måste säga åt Jimmy att städa på toan...

 

Jag måste säga att jag känner mig, trots omständigheterna rätt hel i kroppen. Har lite ont i magen och så har ryggen kraschat. Men hey, vem bryr sig?

 

 

Nu ska jag bli full! Angelica ska vara chaufför. Wish me luck!

 

För den som bryr sig så har jag ännu inte hittat på vad som orsakade den första dunsen häromnatten. Mysteriet kvarstår! Fan va spännande!

Sitter just nu och förkrökat med ostkrokar som Claes snällt lämnade efter sig igår kväll och kollar på medans Lars o Magnus bevisar sin manlighet för varandra i Wii. Mår så jävla illa, men jag kan ändå inte sluta äta, är detta ett bevis på att man är sjuk?

Jag önskar verkligen att jag var 14 igen. Och nu menar jag inte att jag vill tillbaka till tiden då man hade finnar (för det har man inte nog med nu?), osäkerheten, känslan att inte finnas och allt annat som tillhör tonåren. Anledningen till att jag önskar att jag var 14 igen är för att då var det helt okej att färga håret o fula färger, har piercingar överallt, och klä sig på ett visst sätt.

Jag skulle vilja färga håret i nån häftig färg, slita hål i huden på 15 olika ställen på en gång och göra en till dum tatuering som jag sedan kommer att ångra inom ett år.

Jag vill vara ung o galen igen! Man blir nästan deprimerad när man tänker på det! Och inte kan man göra någonting åt det heller. Finns inget som ser mer fruktansvärt ut än när nån som är 24-25 + och piercar sig i ansiktet. Det ser tamefan för jävligt ut. Snacka om att försöka klamra sig fast i ungdomen...

 

 

Kolla in i vårat sovrum.

Lite dammig (sjukt hur dammigt det blir bara efter någon dag), rätt ful tapet, gamla sängkläder, lite prylar på sänggaveln som har bytt plats tack vare nattliga aktiviteter, gårdagens kläder på golvet, inget speciellt egentligen... eller?

Låt oss kolla på bilden igen

Ser ni något konstigt i dom röda cirklarna?

Det här är blomman som står på Magnus sida. Rätt livsduglig.

Och här är den som står på min sida... Seriöst, vad är det för fel på den?

Har jag så taskig morgonandedräkt?
Fiser jag så illa?
Hatar blomman helt enkelt mig?
Känner blomman av spöktjejens närvaro när hon står på min sida och glor på mig på nätterna?
Betyder det här att jag kommer dö men Magnus kommer överleva?
Är min sida full med radon?
Är jag så ful att den vill ta självmord?

Vad är det för fel?!

Idag är jag en riktig kärring. Jag tänker vara hemma o vara spiktnykter ikväll. Jag är en sann förebild. Claes kom hit och ville vara förebild. Så nu är vi tre förebilder, jag, Magnus och Claes (jag kände att jag var tvungen att räkna upp vilka vi är ifall det är någon som inte hänger med).

Just nu sitter jag i myskläder, är alldeles för mätt för mitt eget bästa och nu ska vi strax kolla på film. Men tydligen tycker pojkarna att det är mer intressant med "Så funkar det". Kanske världens mest tråkiga program... snaaark

Ont i huvudet har jag också, förkylningsontihuvudet. Dålig huvudvärk. Bläää... Synd om mig!

Det vore så fruktansvärt tråkigt om jag kunde få vara nöjd någongång!

Jag fick ju som bekant en epilator av Magnus och jag vill verkligen testa den nu på en gång! Men självklart hade jag rakat benen igår samtidigt som jag duschade, så dom var ju grislena. Fanns ingenting att noppa där... Då tänkte jag att imorgon (läs idag) så borde dom små äckliga hårstråna kommit upp.

Neeeej, jag är fortfarande len som en jävla babyrumpa! Varför växer det så satans långsamt för nu?

Längtar tills jag får plåga mig själv med det här glittriga fanskapet!

 

 

Helt fantastiskt!

Jag vaknade inatt av att någonting ramlade ner från någonting. Övertygad om att det var spöktjejen som är ute efter att dräpa mig ligger jag blickstilla och vågar inte ens öppna ögonen. Jag visste att om jag öppnar ögonen kommer hon att stå alldeles ovanför mitt ansikte och råglo på mig och då kommer jag att stendö. Det är nog säkrare att ligga med stängda ögon. Jag låg även i en knasig ställning, men vågade inte röra på mig då det fanns en risk att hon skulle ta tag i mig dra ner mig under sängen. Så där låg jag, en nybliven 25-åring som inte vågade öppna ögonen, inte vågade röra på sig och som dessutom var lite kissnödig.

Trots alla faktorer somnade jag tillslut.

Några timmar senare kom nästa brak. Magnus flög upp och kollade vad det var. Jag var väldigt tacksam över detta, då jag själv inte ville bli uppäten av spöktjejen. Tydligen så var det bara hyllan i köket som hade brakat. Jaja, jag tar hand om det sen. Hur jävligt kan det se ut?

Den här underbara synen mötte mig när jag klev upp. Och nu har Magnus dessutom tagit upp en massa skit ifrån golvet... Livet är underbart...

Jag är så grisigt jävla bortskämd att det är synd om mig! När Magnus kom hem hade han med sig årets jävla blombukett. Rosa och vitt!!! Aaaah ääälska!

 

Presenterna var inslagna i egentillverkade presentpapper av Magnus himself. Svar ja, jag är jävligt barnslig när det gäller Hello Kitty. Jag tänker aldrig bli vuxen!

Jag fick världens bästa presenter, som jag inte ens visste att jag ville ha, men ändå blev dom helt fantastiskt perfekta!!

Vaknar av att jag hör telefonens irriterande signal. Förstår inte att jag kunde välja den helt frivilligt. En glad signal som utropar att någon saknar en och vill få tag i en. Signalerna fortsätter att skrika ut sitt budskap om att man ska svara, men ärligt talat, jag kunde inte bry mig mindre. Sängen var varm, mjuk och ingav en viss trygghet. Signalerna tog aldrig slut.

Släpar upp mig tillslut och tar mig till köket där jag naken letar efter den skrikande uppmärksamhetssökande dumma uppfinningen. Inga linser har jag heller, så jag ser inte ett skvatt. En svart telefon på ett svart bord är inte det bästa stället att leta på när man redan är halvblind. Hittar fanskapet tillslut. Trots att det säkert gått en minut så ringer den fortfarande. Trycker in den gröna luren och svarar, naken i köket. Jag möts av en lång enformig ton.

Plötsligt hör jag ett vibrerande ljud i sovrummet. Funderar en kort sekund om vi har införskaffat oss en dildo som jag har inte visste om, men snart kom jag på att det bör vara min mobil som är på ljudlös. Kastar mig, naken, in i sovrummet för att försöka hitta mobilhelvetet. Persiennerna är fortfarande nere, så det är rätt mörkt i rummet. Sänggaveln är mörk. Mobilen är svart. Samma problem igen. Försöker lokalisera ljudet medans jag likt en blind människa känner mig fram över sänggaveln. Hittar den inte! Stannar upp och håller andan en sekund. Var är den? Känner att det vibrerar lite lätt i sängen och efter att ha slängt ner alla kuddar och täcken finner jag mobilen nedtryckt mellan madrassen och gaveln. Svarar utan att kolla vem det är.

"Grattis på födelsedagen!" hör jag rösten på andra sidan säga till mig. Det är min mamma. Jag skrattar inombords. Varför ringer hon idag och säger det? Jag fyller inte år idag. Haha, det är flera dagar kvar! Skadeglädjen inom mig växer. Haha, vad roligt, hon vet inte ens när hennes dotter fyller år. När fyller jag år egentligen? Vad är det för datum? Räknar snabbt i huvudet och kom fram till att det var den 19:e igår, då bör det vara den 20:e idag. Fyller jag verkligen den 20:e? Säkert? Räknar upp mitt eget personnummer i huvudet och inser att det borde stämma.

"Tack..." hör jag min egen röst säga. Inom en tiondels sekund hann jag alltså gå igenom när jag fyller år. Jag börjar bli gammal... på riktigt.

Mätt som en flodhäst och nu håller jag på o bakar bullar. Det är helt fantastiskt vad spännande mitt liv är! Ibland funderar jag på om jag ska fortsätta med min blogg eller inte. Jag har verkligen inte inspiration att skriva varje dag, därför blir det så mycket skitinlägg hela tiden. Hela bloggen ser ut som skit också och jag är för dum i huvudet för att kunna fixa till den.

Ja, jag känner mig faktiskt lite bitter just nu....

Det är riktigt spännande att lyssna på bittra kvinnor som hatar sina män. "Han tar inte i mig, vi har inte haft sex på flera månader, han gör aldrig något för mig,

Då vill jag bara ställa frågan: Gör du själv något åt situationen?

Det är rätt svårt att tända på någon som rakar sina ben någon gång i månanden och musen kanske rakas lagom till årsdagen. Och visst, det finns någonting som heter sambokilon, men det är inte samma sak som om du vägde 57 kg när ni träffades och nu väger du 80 kg.

Det är inte sexigt med en fru/sambo/flickvän som lever i myskläder, har håret uppsatt i en slarvig tofs/kort pojkfrisyr, inget smink och fula/trasiga underkläder.

Nu tänker du: "Ja, men min sambo älskar mig faktiskt som den jag är. Jag behöver inte fixa till mig för honom."
Okej, vad bra. Jag är också säker på att han älskar dig (annars skulle han nog inte vilja bo/leva med dig), men är han attraherad av dig? Det är stooor skillnad på att älska någon och vara attraherad av någon. Man kan attraheras av någon utan att älska den. Man kan älska någon utan att attraheras av denne.

Om du råkar känna igen dig så vill jag att du gör detta: Ta en lång dusch, raka dig där det är buskigt, smörj in hela din kropp med nån välluktande lotion, ta på dig dina finaste underkläder, eller ännu bättre, köp nya. Sminka dig och gör dig riktigt snygg. Sen går du och ger honom en avsugning. Sen brukar resten oftast gå av sig själv.

Jag lovar att du kommer må som en prinsessa efteråt. Alla mår bra av att bli ordentligt påsatta! Särkilt bitterfittor.

Att ligga sked med den man älskar måste vara det mest mysiga som finns i hela världen.

Att få känna värmen, tryggheten samt kärleken av ett par starka armar som skyddar en. Nackdelen med att vara lilla skeden är att det finns en risk att man råkar släppa sig på den bakom. Och faktiskt så bryter jag ryggen om jag ligger i den där mongoställningen för länge. Samt så blir det för varmt. Har man väl hittat en vettig ställning och väl ligger stilla så börjar det alltid klia på benet så man måste kasta sig för att komma åt sitt skabbområde. När man väl lägger sig till rätta igen lägger man sig alltid så precis att ens hår, som sambon precis fixat undan så att det inte kittlar hans näsa, ligger och retar honom på väl utvalda ställen i ansiktet. Då får han ett cpryck och försöker få undan mitt hår under kudden, vilket blir obekvämt för mig och då kastar jag mig upp. Ja, du fattar, det blir kaos.

Då är det nog bättre att vara stora skeden. Ligga bakom den starka alfahannen, känna hans doft i nacken. Allt är underbart. Bortsett ifrån att det blir satans varmt där också, man ligger och försöker komma ihåg ifall man har rakat sig idag, annars river mans svank när man ligger där o gosar och råkar mina ben nudda hans ben känns det som att gosa med en bunt med taggråd. Sen den eviga frågan. Vart fan tar man vägen med den andra armen? Den ena (översta) armen har man runt sin älskling, men den andra då? Sen kan han ju alltid råka släppa sig på en...

Riktigt trevligt är det. Varför vill nån ligga sked frivilligt? Det är ju bara obekvämt!

Som ni ser funkar gif-filen inte ett jävla dugg, men man kan inte anklaga mig för att inte försöka. Jag hatar internet när det inte vill göra som jag vill. Hatar, hatar, hatar, hatar!

Här är länken ifall det är någon som bryr sig. http://www.lowbird.com/all/view/2011/01/queen-kitty Nu ska jag hata världen lite innan jag somnar...

helvete heller!!

Här sitter man alltså, naken, sitter och äter marsansås direkt ur bunken, håret börjar torka och för varje sekund blir det mer och mer fluff samtidigt som jag tittar på "Miss Secret Agent". Kvinnan i mig börjar sakta vakna. Magnus sitter bredvid mig och pruppar. Vi är det perfekta paret!

Och tro mig, jag gör er en tjänst om jag inte delar med mig av detta genom ett kort.

Nee, nu är jag trött, så nu blir det sängen för mig.

Plötsligt slog det mig vad det är jag så länge har saknat. Äkta Idapidakärlek! Det är tamefan den finaste kompiskärleken jag någonsin kommer få, det var inga krångligheter, inget skitsnack, bara ren och skär vänskap som från min sida utvecklades till en kärlek. Det spelar ingen roll om man inte hörts av på flera månader, det var precis som förr när man hördes igen. Ida, mitt blonda fullblod!! <3

Fantastiska Fyran är också något som fattas mig. Väääldigt mycket! Känner att jag måste dra mig norrut snart och få krama om er!!!

Farbror Mås, dom oändliga resorna till Gävle och Valbo, nätterna som bara bestod av skratt, godiset som aldrig ville ta slut, förfesterna som var roligare än festerna, estetkorridoren, promenaderna, Kurt, filmen som aldrig blev någonting, visselpipan, ostkroksspåret, alla upptäckter, alla alla skratten, alla tårarna.

Jag kände bara att jag måste dela med mig av all den kärlek jag har för mig blonda krull. Ida, om du läser det här, jag kommer snart!

Idag har jag hunnit med att vakna, känna hur det känns att gå på darriga ben och kommit fram till att vatten måste vara den mest underbara drycken som finns.

Okej, jag har gjort lite mer, typ lagat mat och bäddat sängen också, men inte mycket mer. Idag är det verkligen en sann vilodag. Jag har liksom inte ens klätt på mig. Men vem bryr sig?

Jag är faktiskt riktigt nöjd med den här helgen. Har träffat många underbara människor, haft det otroligt trevligt och vid vissa stunder skrattat så jag nästan kissat på mig. Som sagt, en väldigt bra helg!

Tråkigt nog är det här det bästa kortet på mig sen igår, så det talar om hur otroligt snygg jag var igår.

Okej, jag kan faktiskt.... ibland.... okej, det har aldrig hänt att jag har erkänt att jag har fel, men nu är jag faktiskt villig att göra det. Hade det faktiskt riktigt trevligt på festen. En huvudvärkstablett senare, samt ett ex antal glas vin så var man på g igen.

Jag erkänner att jag var en bitterfitta innan jag åkte (nääähäää????!!!), men nu är jag på riktigt bra humör. Alkohol har en läskig tendens att ändra på saker o ting rätt så snabbt. Jag har inte riktigt vågat kolla på om det finns några vettiga kort ifrån ikväll och jag vet inte om jag vill göra det heller.

Skönt ändå att det blev en tidig kväller. Sitter nu i mina fula myskläder och kan faktiskt inte må bättre. Tror knappast att jag kommer säga detsamma imorgon.

Nu ska jag inte skriva mer på det här fylleinlägget, för snart kommer det komma fram en massa saker som jag inte kan stå för imorgon, men nu vet ni att jag lever iallafall.

Nu blir det strax avgång till Falun för nästa partaj. Huvudvärken dunkar som aldrig förr. Skulle helst av allt vilja lägga mig och sova ett par timmar, men jag har ju blivit bokad och det kan man inte ändra på! Herregud!

Självklart är krullväder också, så jag kommer se ut som nyknullad pudel bara jag sätter min breda näsa utanför dörren. Min mage är uppsvullen, ser ut som om jag är i 4:e månaden. Plus huvudvärken. Om jag är peppad inför ikväll? Som faen...

Yeah yeah. Ha det så kul ni med!

Igår var det stor fest. Dagen då allt skulle förändras. Dåliga vanor ändras bra vanor. Dåliga lögner om att man skulle förändra sitt miserabla liv till något betydelsefullt. Vid tolvslaget skulle allt förändras, till det bättre. Kort sagt, vi firade in det nya året...igen. Jag vet att vi är några veckor sena, men Amanda jobbade under nyårsnatten och hon behövde också fira lite. Så vi har bestämt att det som hände före vårat tolvslag har inte hänt.

Vi började allting med en liten fördrink... liten var det ja.

Det är Magnus hemliga recept som jag      
skulle ha avslöjat om jag kunde, men
eftersom det är hemligt (och att jag
faktiskt inte vet om vad det är i) så får
ni inte reda på det. Det enda jag vet att
man ska skära upp frukt och sen marinera
dom i ren sprit i nån halvtimme. Sen jävlar
blir det trevligt. Jag tänker iallafall ta cred
för sockerlinjen, den gjorde jag aaalldees
själv!

 

Sen har jag inte riktig koll på vad som hände den här kvällen, men jag vet att jag och Amanda skalade tre kg potatis (vi skulle ha mos till planksteken) till fyra personer. Det blev rätt mycket mos. Till vårat försvar vill jag bara säga att det såg väldigt lite ut när man tittade i kastrullen.

Vi fick stå och slava som ena 1950-tals kvinnor i köket medans karlarna roade sig på övervåningen och spelade Wii. Känns fantastiskt att arbetsfördelningen är så extremt jämn.

 

 

Sen mölade vi i oss plankstek, kände oss som amerikanare (feta och äckliga), mölade ändå i oss snacks medans vi spelade spel. Dom hade med sig ett spel som heter Helt Hysteriskt. Det kan jag lova att det var. Fy fan i helvete vad jag skrattade. Ibörjan skrattade jag för att det var ingen som fattade hur man skulle göra i spelet. Vid typ tredje omgången trillade poletten ner för oss, men då såg vi att klockan var mycket och att vi måste skynda oss med att fira in det nya året.

 

Förväntansfulla klär vi på oss ytterkläderna, Amanda grabbade skumpan och vi sprang för att komma upp till balkongen (längre än så orkade vi inte gå).

Vi står på balkongen, Amanda är redo med skumpan. Vad är klockan då? Har någon koll på klockan? Har någon ens en klocka med sig? Johannes hittar tillslut sin telefon och säger ledset att klockan är tre minuter över tolv. Efter en cirka 30 sekunders utskällning av Amanda angående att köksklockan var världelös och felställd kunde korken till skumpan skjutas iväg och vi skålade för oss och hela grannskapet. Efter att ha ropat "Gott nytt år" typ två gånger var tröttnade vi på att stå därute och frysa och då gick vi in.

Mer Wii, mer att dricka, äppelpaj vid två-tiden.

Ja, en helt okej andra nyårsafton om du frågar mig. Om jag lovade någonting? Det vet man aldrig. Gott fortsättning kära vänner!

 

Det här året har jag bestämt mig för att försöka få koll på mitt kaotiska liv. Jag har aldrig koll på någonting och jag blir lika förvånad varje gång när Magnus frågar om jag är klar, för vi ska åka om fem minuter.

E- Ööh, vaddå klar? Vart ska vi någonstans?
M- Men det berättade jag för dig för tre dagar sen, vi ska ju (lägg till valfri aktivitet här)! Kommer du inte ihåg det?
E- Det har du aldrig berättat för mig. Du berättar aldrig någonting för mig. Du hatar miiiiiig!
M- *suckar djupt* Jaja...

Det är ungefär här jag hatar Magnus för att han är så typiskt killig när jag vill ha medömkan och någon som klappar mig på huvudet. Jag är en tragisk varelse. Det som är ännu mer tragiskt är att han börjar få fotografiskt minne och kan numer återge en exakt situation när han sa att vi skulle iväg på denna aktuella aktivitet. Då måste jag, tyvärr medge att jag har fel. Jag hatar att ha fel!

Iallafall, för att inte hamna i fler liknande situationer har jag dammat fram en almanacka som jag fick sist då jag lämnade blod (ja, jag är en god människa. Lämna blod du med om du har möjlighet, annars hatar jag dig), så nu jävlar!! Jag ska tamefan mig ha koll på allt!

Ful så inihelvete, jag vet, men jag fick den faktiskt för en god sak. Nu ska jag iväg och låta hjärncellerna arbeta.

Här sitter jag och är fet. Är en rätt skön känsla. Sitter just nu med en matsked full med Nutella i munnen och skäms inte ett enda jävla dugg. Jag orkar inte hålla på och vara nyttig, jag har levt såhär i snart 25 år och jag har inte dött av det, då kan jag lika gärna fortsätta.

(Jag hoppas att du förstår att om mindre än en vecka kommer det komma ett nytt inlägg om hur nyttig jag ska bli.)

Sitter o googlar på vad vi ska bjuda på för smaskigheter till våra underbara gäster Amanda o Johannes. Jag har umgåtts med dom här människorna mer eller mindre i ett år och jag har fortfarande inte riktigt koll på vad dom tål och inte. Jävla trevlig och uppmärksam kompis jag är. Men jag vet att det är någonting med mjölk. Så jag googlar på "mjölkfria efterrätter". Tror jag hittar en bra sida...