bleeesch

Jag hatar kaffe. Okej, nu ljög jag. Det gör jag inte alls. Men jag hatar att jag inte har någon betjänt som kan fixa kaffe till mig när jag glömmer bort att göra det. Det ska verkligen behöva ta en 20-30 minuter för mig att fixa några bloody-jävla koppar kaffe! Jag fattar inte vad det är för fel på mig!

Vad fan gaggar hon om nu då? tänker säkert du just nu. Det skulle jag också göra om jag ramlade in i denna scizofrena icke dagligt uppdaterande blogg. Men det ska jag tala om för dig.

Emmi blir sugen på kaffe. Mmm, vad gott det skulle vara med kaffe! Börjar riktigt känna smaken på det redan. Kaffe, mmm... Det går ett par minuter innan jag har övertygat mitt lata jag att kliva upp brygga mig några koppar. Ställer mig upp och går mot köket. Häller upp vatten i bryggaren samt ordnar med filter. Trycker på strömbrytaren och lämnar rummet (jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker inte att det är så överdrivet roande att titta på medans kaffet håller på att bryggas).

Sitter uppe och låter min själ utplånas av diverse sidor på det okristliga internetet. Kommer på efter 10 minuter att kaffet faktiskt borde varit klart nu. Går ner för trappen och blir slagen av att jag inte blir slagen av doften av nybryggt kaffe. Kommer ner och ser resultatet av mitt försök av att få sig en kopp flytande beroenderamkallande koffein. Jag har bryggt... tevatten! Taaadaaa! Bristen på kaffepulver blir rätt övervägande.

Nytt försök! Tömmer ut vattnet, fyller på med nytt, tar ett filter, är extra noga med att komma ihåg att skopa i kaffe den här gången. Fylld med lycka går jag upp till övervåningen och vet om att snart ska jag få det jag så länge väntat på. Väntar med spänning på att det åtminstone ska droppa ner så det räcker till en mugg, sen kan det få droppa bäst fan det vill. När jag tycker att jag har väntat tillräckligt länge studsar jag ner, nu jävlar, nu är det nära!

Seriöst var jag några milimeter ifrån att börja gråta. Jag hade glömt att trycka på strömbrytaren! Känner att livet som yrkesmördare inte känns alltför långt bort. Jag går fram till kukbryggaren, öppnar locket och tittar, japps kaffet är i, vatten finns. Trycker på knappen. Kaffebryggarens invecklade mekanik vaknar till liv och börjar låta lika vackert som en diselmotor i minus 16 grader en måndagmorgon. Nu kan fan då ingenting gå fel!

Funderar över vad jag kan roa mig med medans kaffet blir bryggt. Hmm, toaletten ser lite skabbig ut. Skrubb skrubb skrubb. Som nytt! Undra hur toaletten uppe ser ut? Inte bra. Skrubb skrubb skrubb. Fylld med belåtenhet fortsätter jag gå igenom huset, plockar undan saker där dom ska vara och rättar till kuddar. Drar fram dammsugaren, bryter ryggen för att den är så jävla värdelös, snubblar dock inte i trappen den här gången. Känner mig svettig. Kastar mig i duschen. Dusch dusch...lalalala, rakar benen...lalalala inpackning i håret....lalala gör mig så ren o fiiiiiin.... Duschat klart, smörjer in mig och klär på mig igen. Känner att jag är lite hungrig och går ut till köket för att se om jag hittar nåt kul att äta (typ choklad). Vad möts jag av? En kaffebryggare som visserligen bryggt kaffe, men som har tröttnat på att vänta på mig så den har stängt av sig själv. Jävla säkerhetsskit!!! Så nu har jag alltså en kanna kallt kaffe.

Jaja, kasta in skiten i micron och hoppas på att magkatarren drar åt helvete.

Det här är verkligen en äkta blogg. Jag har skrivit ett långt inlägg om absolut ingenting. Det börjar ta sig.

Det finns ingenting som kan få mig att bli så glad som en bög...förutom Magnus!