bleeesch

Det är inte synd om barnen i Afrika.
Det är inte synd om krigsoffren i öst.
Det är inte synd om alla hemlösa människor.

Det är synd om mig. Som vanligt vid den här tiden på månaden får jag en invandring ifrån grannlandet och alla bestämmer sig för att mitt ansikte är nog ett bra ställe att bo på. Annars brukar jag tycka att det är okej att dom bor där. Lite smink, sen är vi vänner. Men nu är det verkligen krig!

En invandrare har alltså parkerat sitt feta lilla arsel vid mina läppar. Sitter jag i ett tyst rum hör jag hur han skrattar hånfullt åt mig. Han är öm, stor och så jävla röd att Mona Sahlin ser helt klarblå ut. Inte ens smink döljer den lilla motherfuckern. Nu sitter jag med tandkräm i fejjan och spyr ut en massa förbannelser.

Sen tycker jag att det är förbannat underbart att det ska snöregna hela jävla tiden. Dom som känner mig vet att mitt hår hatar allt. Framförallt hatar mitt hår fukt. Mitt hår ser ut som ett jävla svintoäckeljävlasvinhår när det är fukt ute. Gissa hur det ser ut nu?!

Då ska vi alltså summera. Jag är världens största och rödaste finnen i ansiktet. Mitt hår ser ut som om man har badat o rostat bröd samtidigt och så har jag blivit svullen bara för att jag ska göra min plikt som kvinna den här månaden också. Men det är lugnt! Jag kan vara ful!

Fan vad livet leker just nu. Det är fan inte konstigt att människor är deprimerade....

Bara för att jag är så jävla smart borde jag få ett Nobelpris eller något. MINST! Jag har kombinerat frukost och lunch till en rätt. Ja, jag vet. Det finns inte ord för min smarthet!! Jag ska kalla det.... öööhh.... brunch!! Aaaaah, jag är så smart!!!


Okej, skämt åsido (hehe, yeah right). Det är fan så mycket mer effektivt att äta både frukost o lunch samtidigt. Varför gör inte alla det? Jag tror jag ska skriva en bok där det står hur alla ska göra. Tänk vad mycket bättre världen kommer bli då! 

Jag är fullt medveten om att pajen ser äcklig ut, men det är bara för att den är äcklig. Jag är världens snällaste flickvän som äter allt äckligt så Magnus slipper.

Och seriöst, vart är gubbjävlarna? Dom skulle komma mellan 09.00-10.00. Jag har lyckats lära mig hur klockan fungerar nu, så nu vet jag att dom är sena. Idioter! Dom ska fan inte få nåt kaffe! Hahahahahhaaa, ooooooondska!!!!

Är det nåt jag inte är duktig på så är det klockan. Klockan sex började mitt tortyrredskap bröla. Tänkte kliva upp samtidigt som Magnus så jag skulle hinna få lite gjort. Jo tjena...

På nåt sätt i mitt sengångarstadium lyckas jag fixa så att jag får snooze från 06.00 till 08.36. (jag skulle klara mig när jag går i sömnen precis lika bra som när jag är vaken). 08.36 tjuter mobilhelvetet igen.... Faaaaen, vad är det som låter? Vad äääär klockan? Greppar sömndrucket tag i telefonen och försöker fokusera blicken medans ögonen försöker vänja sig vid det nu oangenäma ljuset ifrån mobilens display. 08.36 alltså..*gäsp* .Jag vill bara snooza lite till... Vad blir en bra tid? 08.00! Ställer om telefonen och lägger mig nöjt till rätta. Dom närmaste 25 minutrarna spenderade jag på att fundera om det verkligen blev rätt det där...

09.00 kravlade min zombiekropp ur sängen. Nu sitter jag alltså här som ett jävla ljus o väntar på nå energi/kommun/something-gubbar som ska komma och fixa. Med tanke på hur i tid såna brukar vara funderar jag på att lägga mig igen och ställa klockan på 12.00. Jag lovar att jag hinner upp och sminka mig innan dom behagar sig att avsluta sin viktiga frukostfika.

Bittefittan måste äta, annars blir hon mer bitterfitta...

Jag tycker att det är rätt skumt hur man själv kan vara så grymt perfekt medans alla andra gör misstag som man nästan skäms för. Jag gör i snitt aldrig fel, säger aldrig fel och har jämt rätt angående allt.

Jag är inte som min sambo till exempel. Tänk följade scenario: Vi är två fläskisar som har stoppat i oss alldeles för många kalorier och sitter och jäser. Plötsligt ställer sig min snygging upp och tar disken. Utan att jag har sagt någonting. Underbart! tänker jag, Då slipper jag ta den. Det går några timmar. Man blir trött och sinnesslö. Putsar nötterna och går ner för att sova. Ska bara släcka lampan i köket. Vad ser jag då? Jooo, min underbart snälla sambo har gått ner med disken (extremt jävla jättesnällt faktiskt) men den står kvar på diskbänken. Den står alltså kvar på diskbänken fastän han bara behöver ta 2 ½ steg till vänster för att komma fram till diskmaskinen. Livets små gåtor...

Som sagt, jag är perfekt. Skulle aldrig göra nåt dylikt. Sen att det ser ut som om min garderob har kräkts efter som alla min kläder ligger utspridda i hela klädkammaren (gulligt namn ändå...klädkammare...aaah), eller att jag är för lat med att ta in posten, eller hålla ordning efter mig. Det däääär? Det är bara bagateller!

Men jag tycker om min gamla kotte ändå, fastän han inte alltid gör som jag säger.

Nu ska jag borsta mina stinkande tänder och krypa ner i sängen. Gnatt!

Som dom allra flesta människor så har jag en massa minnen relaterade till en viss musik. Hör jag någonting ifrån Cradle of Filth tänker jag på alla fester ifrån min stentuffa tid på gymnasiet. Kommer några toner ifrån Come on over tänker jag ihåg när man dansade inne på sitt rum medans man sminkade sig inför den där häftiga festen. Hör jag på Britney Spears Born to make you happy tänker jag på när jag var hos "Honom" i Stockholm och grät över att han kallade mig fet. Och så vidare... Sjuuuuukt mycket minnen!

I samband med dessa minnen kommer dessa "tänk om?". Hela tiden, kan liksom inte komma ifrån just den tankeställningen.

Tänk om jag inte hade dragit det där första halsblosset?
Tänk om jag hade vågat säga ifrån?
Tänk om jag hade mått bättre?
Tänk om jag inte hade struntat i skolan?
Tänk om jag inte hade dragits till fel killar hela tiden?
Tänk om jag hade stannat hos någon annan och inte vågat bryta mig loss?

Hade jag varit jag då, eller nån helt annan? En bättre eller sämre människa? Hade jag varit starkare eller svagare? Hade jag varit vid liv?

Man blir lätt dum i huvudet av att fundera på saker som man egentligen inte har en aning om. Vägen hit kanske inte var den enklaste, men jag är glad över att den, för annars kanske jag aldrig skulle ha träffat Magnus.

Fundera inte över saker du inte vet. Var tacksam eller gör någonting åt skiten.