bleeesch

Det är inte synd om barnen i Afrika.
Det är inte synd om krigsoffren i öst.
Det är inte synd om alla hemlösa människor.

Det är synd om mig. Som vanligt vid den här tiden på månaden får jag en invandring ifrån grannlandet och alla bestämmer sig för att mitt ansikte är nog ett bra ställe att bo på. Annars brukar jag tycka att det är okej att dom bor där. Lite smink, sen är vi vänner. Men nu är det verkligen krig!

En invandrare har alltså parkerat sitt feta lilla arsel vid mina läppar. Sitter jag i ett tyst rum hör jag hur han skrattar hånfullt åt mig. Han är öm, stor och så jävla röd att Mona Sahlin ser helt klarblå ut. Inte ens smink döljer den lilla motherfuckern. Nu sitter jag med tandkräm i fejjan och spyr ut en massa förbannelser.

Sen tycker jag att det är förbannat underbart att det ska snöregna hela jävla tiden. Dom som känner mig vet att mitt hår hatar allt. Framförallt hatar mitt hår fukt. Mitt hår ser ut som ett jävla svintoäckeljävlasvinhår när det är fukt ute. Gissa hur det ser ut nu?!

Då ska vi alltså summera. Jag är världens största och rödaste finnen i ansiktet. Mitt hår ser ut som om man har badat o rostat bröd samtidigt och så har jag blivit svullen bara för att jag ska göra min plikt som kvinna den här månaden också. Men det är lugnt! Jag kan vara ful!

Fan vad livet leker just nu. Det är fan inte konstigt att människor är deprimerade....