bleeesch

Jag tycker att det är rätt skumt hur man själv kan vara så grymt perfekt medans alla andra gör misstag som man nästan skäms för. Jag gör i snitt aldrig fel, säger aldrig fel och har jämt rätt angående allt.

Jag är inte som min sambo till exempel. Tänk följade scenario: Vi är två fläskisar som har stoppat i oss alldeles för många kalorier och sitter och jäser. Plötsligt ställer sig min snygging upp och tar disken. Utan att jag har sagt någonting. Underbart! tänker jag, Då slipper jag ta den. Det går några timmar. Man blir trött och sinnesslö. Putsar nötterna och går ner för att sova. Ska bara släcka lampan i köket. Vad ser jag då? Jooo, min underbart snälla sambo har gått ner med disken (extremt jävla jättesnällt faktiskt) men den står kvar på diskbänken. Den står alltså kvar på diskbänken fastän han bara behöver ta 2 ½ steg till vänster för att komma fram till diskmaskinen. Livets små gåtor...

Som sagt, jag är perfekt. Skulle aldrig göra nåt dylikt. Sen att det ser ut som om min garderob har kräkts efter som alla min kläder ligger utspridda i hela klädkammaren (gulligt namn ändå...klädkammare...aaah), eller att jag är för lat med att ta in posten, eller hålla ordning efter mig. Det däääär? Det är bara bagateller!

Men jag tycker om min gamla kotte ändå, fastän han inte alltid gör som jag säger.

Nu ska jag borsta mina stinkande tänder och krypa ner i sängen. Gnatt!