Ledsen, men ändå tacksam
Nu ska jag vara såhär jobbigt seriös igen. Men det här är faktiskt inte vilken dag som helst för mig.
Imorse, vid 05.00-tiden, för tretton år sedan förändrades mitt liv för alltid. Min lugna vardag slets upp till ständigt helvete. Från att vara som vilken barnslig 12-åring som helst ändrades på ett ögonblick till att jag inte längre ville leva. I 4748 dagar har du varit borta. 4748 dagar av en ständig sorg, saknad ibland förtvivlan, ibland ångest, men framförallt med frågan "Varför?".
Jag lät tatuera in en ros som ett minne efter Dig. Så nu finns Du alltid med mig. Vila i frid, kära storebror!
Den här dagen har varit ett helvete dom senaste tolv åren. Men inte iår, inte idag. Idag har jag äntligen lärt mig att andas. Magnus lärde mig att andas. Han lärde mig att leva, gråta och våga finnas. Tack Magnus för att Du finns och för allt du har hjälpt mig med. Jag älskar Dig av hela mitt hjärta!
Imorse, vid 05.00-tiden, för tretton år sedan förändrades mitt liv för alltid. Min lugna vardag slets upp till ständigt helvete. Från att vara som vilken barnslig 12-åring som helst ändrades på ett ögonblick till att jag inte längre ville leva. I 4748 dagar har du varit borta. 4748 dagar av en ständig sorg, saknad ibland förtvivlan, ibland ångest, men framförallt med frågan "Varför?".
Jag lät tatuera in en ros som ett minne efter Dig. Så nu finns Du alltid med mig. Vila i frid, kära storebror!
Den här dagen har varit ett helvete dom senaste tolv åren. Men inte iår, inte idag. Idag har jag äntligen lärt mig att andas. Magnus lärde mig att andas. Han lärde mig att leva, gråta och våga finnas. Tack Magnus för att Du finns och för allt du har hjälpt mig med. Jag älskar Dig av hela mitt hjärta!
Kommentarer
