Födelsedag? Säkert?
Vaknar av att jag hör telefonens irriterande signal. Förstår inte att jag kunde välja den helt frivilligt. En glad signal som utropar att någon saknar en och vill få tag i en. Signalerna fortsätter att skrika ut sitt budskap om att man ska svara, men ärligt talat, jag kunde inte bry mig mindre. Sängen var varm, mjuk och ingav en viss trygghet. Signalerna tog aldrig slut.
Släpar upp mig tillslut och tar mig till köket där jag naken letar efter den skrikande uppmärksamhetssökande dumma uppfinningen. Inga linser har jag heller, så jag ser inte ett skvatt. En svart telefon på ett svart bord är inte det bästa stället att leta på när man redan är halvblind. Hittar fanskapet tillslut. Trots att det säkert gått en minut så ringer den fortfarande. Trycker in den gröna luren och svarar, naken i köket. Jag möts av en lång enformig ton.
Plötsligt hör jag ett vibrerande ljud i sovrummet. Funderar en kort sekund om vi har införskaffat oss en dildo som jag har inte visste om, men snart kom jag på att det bör vara min mobil som är på ljudlös. Kastar mig, naken, in i sovrummet för att försöka hitta mobilhelvetet. Persiennerna är fortfarande nere, så det är rätt mörkt i rummet. Sänggaveln är mörk. Mobilen är svart. Samma problem igen. Försöker lokalisera ljudet medans jag likt en blind människa känner mig fram över sänggaveln. Hittar den inte! Stannar upp och håller andan en sekund. Var är den? Känner att det vibrerar lite lätt i sängen och efter att ha slängt ner alla kuddar och täcken finner jag mobilen nedtryckt mellan madrassen och gaveln. Svarar utan att kolla vem det är.
"Grattis på födelsedagen!" hör jag rösten på andra sidan säga till mig. Det är min mamma. Jag skrattar inombords. Varför ringer hon idag och säger det? Jag fyller inte år idag. Haha, det är flera dagar kvar! Skadeglädjen inom mig växer. Haha, vad roligt, hon vet inte ens när hennes dotter fyller år. När fyller jag år egentligen? Vad är det för datum? Räknar snabbt i huvudet och kom fram till att det var den 19:e igår, då bör det vara den 20:e idag. Fyller jag verkligen den 20:e? Säkert? Räknar upp mitt eget personnummer i huvudet och inser att det borde stämma.
"Tack..." hör jag min egen röst säga. Inom en tiondels sekund hann jag alltså gå igenom när jag fyller år. Jag börjar bli gammal... på riktigt.
Släpar upp mig tillslut och tar mig till köket där jag naken letar efter den skrikande uppmärksamhetssökande dumma uppfinningen. Inga linser har jag heller, så jag ser inte ett skvatt. En svart telefon på ett svart bord är inte det bästa stället att leta på när man redan är halvblind. Hittar fanskapet tillslut. Trots att det säkert gått en minut så ringer den fortfarande. Trycker in den gröna luren och svarar, naken i köket. Jag möts av en lång enformig ton.
Plötsligt hör jag ett vibrerande ljud i sovrummet. Funderar en kort sekund om vi har införskaffat oss en dildo som jag har inte visste om, men snart kom jag på att det bör vara min mobil som är på ljudlös. Kastar mig, naken, in i sovrummet för att försöka hitta mobilhelvetet. Persiennerna är fortfarande nere, så det är rätt mörkt i rummet. Sänggaveln är mörk. Mobilen är svart. Samma problem igen. Försöker lokalisera ljudet medans jag likt en blind människa känner mig fram över sänggaveln. Hittar den inte! Stannar upp och håller andan en sekund. Var är den? Känner att det vibrerar lite lätt i sängen och efter att ha slängt ner alla kuddar och täcken finner jag mobilen nedtryckt mellan madrassen och gaveln. Svarar utan att kolla vem det är.
"Grattis på födelsedagen!" hör jag rösten på andra sidan säga till mig. Det är min mamma. Jag skrattar inombords. Varför ringer hon idag och säger det? Jag fyller inte år idag. Haha, det är flera dagar kvar! Skadeglädjen inom mig växer. Haha, vad roligt, hon vet inte ens när hennes dotter fyller år. När fyller jag år egentligen? Vad är det för datum? Räknar snabbt i huvudet och kom fram till att det var den 19:e igår, då bör det vara den 20:e idag. Fyller jag verkligen den 20:e? Säkert? Räknar upp mitt eget personnummer i huvudet och inser att det borde stämma.
"Tack..." hör jag min egen röst säga. Inom en tiondels sekund hann jag alltså gå igenom när jag fyller år. Jag börjar bli gammal... på riktigt.
Kommentarer
