bleeesch

Eftersom jag är forever alone, så fick jag äta en gammal matlåda till middag. Living the dream!

Till grannens stora förtjusning har jag privatkonsert för honom i form av skönsång. Det tråkiga är bara att när man hör sig själv tycker man att det låter så jävla bra, men råkar man spela in det hör hur eländigt man låter egentligen, blir man nästan grinfärdig. Jag ska aldrig mer sjunga...

Jag får äta mig lycklig istället. Till detta behövs ett par sidenkallingar och ett för stort linne. Tråkigt nog så fanns det inget spännande att äta, så det fick bli "Lammskit" och billig energidricka. Plus en kamera på det. Kul för mig. Inte bra för allmänheten.

*slicka*