SJ

SJ är bland det mest underbara bolaget som finns. Verkligen.

Vi börjar våran resa i Hedemora. Extremt trötta efter typ tre timmars sömn. Muttrar och pussas samtidigt. Men stämmningen är ändå så pass bra som den kan vara när två människor är extremt övertrötta och har kaffe som enda energikälla. Åker med tåget mot Sala. So far so good. Men tydligen var det någon som tyckte att vi var liiiite för glada...

Det går inga tåg ifrån Sala, tåget stod tydligen still någonstans. Men det är luuuuugnt, det kommer en ersättningsbuss. Jättebra. Packar in vårat bagage, vilket bland annat innehåller en IKEAkasse med prylar som väger ca 30 kg. Skönt att slippa den. Tråkigt bara att det var typ fem miljarder människor som skulle åka mot Västeråshållet. Vi fick alltså inte plats. Ut med bagaget igen. Underbart!

Det var ungefär här som mitt 24åriga ansvarsfulla (*host*) sinne sjönk ner till en trotsig 2åring som hatade livet. Jag hatade verkligen SJ och alla fula, feta människor som skulle med den där bussen! Stod på sidan av dom andra som inte kom med och betedde mig som en fjortis och talad högt om hur mycket jag hatade SJ, alla tåg i hela världen och att jag aldrig i hela mitt jävla liv skulle sätta min fot på ett jävla tåg igen. Jag kommer nog aldrig växa upp.

Magnus däremot behöll sitt lugn och tillslut fick hamnade vi på en buss som tog oss till Västerås. En stad närmare vårt mål.

Så nu sitter vi här, på Västerås Station, smaskar i oss fika för 150 spänn (sponsrat av SJ) och väntar på att vi ska sätta oss på våra förstaklassplatser. Tack SJ. Trots att ni är dumma i huvudet så är ni inte så överjävliga iallafall.

Peace...

 

Det här var orginalinägget, men det hände lite fler grejer innan vi kom vidare. Men den historien får ni höra imorgon. Nu är jag full och överjävlig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0