bleeesch

Jag har en förbannelse över mig. Detta är sant.  Den stora saftförbannelsen!

Jag har för inte alltför länge sen lärt mig att dricka saft (aka: dragit på mig en till last) och det är inte vilken saft som helst. Det är ICAs underbara jordgubbsecosaft. To die for! Såhär ska saft jävlar i mig smaka!! Nog för att den kostar en halv miljon per liter, det är tur att man har en rik pojkvän ;)

Jag har försökt att dricka saft i flera dagar, men det har bara inte blivit av. Antingen har jag, mitt lata arsel inte orkat göra iordning någon, eller så har jag helt enkelt glömt bort det eller så har jag inte lyckats muta Magnus till att göra den åt mig. (Ja, jag vet att jag är lat)

Iallafall, jag har inte fått min förbannade saft på fleeeera dagar tack vare ovanstående anledningar, men idag tänkte jag verkligen få det gjort. Jag planerade i flera timmar hur jag skulle blanda den med en massa is, liiiite för mycket saft och dricka den med hjälp av sked. Mmm! Men när jag kollade i kylen insåg jag att det inte fanns tillräckligt mycket saft. Fruktansvärt ilandsproblem, nästan värt att skriva en bok om.

Som tur var så hade Magnus hjärnan med sig när vi handlade, så han haffade en saftflaska. Lugnet är återställt. Jag får min saft! Tråkigt nog var det jag som packade varorna efter betalning skett. På nått sätt lyckas jag kasta saftflaskan (i glas) på stengolvet vid kassorna. Saft över halva gången.

Här var jag nära ett sammanbrott. Nästan påväg att börja gråta i hjärtat. Varför får jag ingen saft?! Tjejen i kassan var dock snäll o sa att vi fick hämta en ny flaska samt så sa hon att hon skulle torka upp allt själv. Snäll ICAtjej!

Lycka! Saft i kassen. Den överlever bilfärden hem. Jag smyger in med den i köket. Håller i den som om den vore ett spädbarn och ställer den försiktigt in i kylen. Yes! Jag klarade det!

Utfodring på G. Jag vill ha saft till maten. Blandar en alldeles lagom blandning, smakar av den med den idiotviktiga skeden. Vi ska leka whitetrash och äta framför tv:n, så vi bär upp tallrikar och viktiga tillbehör. Jag tar min tallrik och min undebara saft. Går så försiktigt jag bara kan, tänk luciatåg. Ställer ifrån mig tallriken och glider likt en hungrig vithaj ner glaset till bordet. Success! Vänder mig om för att hämta en sista sak, tråkigt nog ville min tydligen strokeskadade hand hänga med. Stöter till äckelglaset och jag ser i slowmotion hur skiten välter ut guldinnehållet på Magnus dyra långhåriga knasmatta. Det enda spåret som är kvar efter olyckan är isbitarna som ligget utspridda över vardagsrumsbordet likt bildelar efter en bilolycka. En rad med okristliga ord kom ut ur min mun och en rulle toapapper försvann snabbt.

Så nu sitter jag här, fortfarande extremt sugen på saft, men jag vågar fan inte blanda ett nytt glas, då ramlar jag väl i trappan och bryter nacken. Förmodligen kommer jag väl att dö av vätskebrist innan den här förbannelsen är över. Jag hatar mina ilandsproblem.

Peace...