Jopp...

Solen strålar som aldrig förr. Man minns knappt att man kände ett sånt oerhört hat mot snön o kylan för bara någon vecka sen. Konstigt att man kan vara så förlåtande mot vädret, men nästan aldrig mot människor?

Jag försöker koncentrera mig, men det är svårt. Den som påstår att det inte finns någonting som heter "Vårkänslor" måste vara den kallaste människa som existerar. Nog för att jag älskade Magnus av hela mitt hjärta för nån månad sen, men NU älskar jag honom om möjligt ännu mer. Konstigt vad lite sol kan göra med ens humör. Till och med en bitterfitta som jag kan le lite.

Nu måste jag äta nåt vettigt innan jag får för mig att göra kladdkaka eller något!

Peace...
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0