bleeesch

Jag vet inte riktigt vart mitt huvud har varit den senaste månaden, men för ett par timmar sen slog det mig att det faktiskt är julafton om typ 48 timmar. Jag skulle ljuga om jag sa säger att jag har gjort mina kvinnliga sysslor den här månaden.

Jag har julstädat, slängt upp lite ljusstakar, gardiner o skit, bakat lussebullar och haft mens. Sen då? Inte ens en liten sketen knäckjävel har jag gjort! Inget pepparkakshus heller! Det tar ju typ ett dygn bara att göra pepparkaksdegen! Någonstans efter det ska jag hinna baka pepparkakor, göra ett snyggt hus samt äta upp 2/3 av degen samt hinna förbränna bort den så jag är snygg på julafton. Lite för överskattat, till och med för en superkvinna som jag. (Egenkär? Knappt nå!)

Så trots att jag är så lat som jag är fick jag mig själv att börja göra knäck. Alla som någongång har gjort knäck vet att koka iordning smeten klarar vilken idiot som helst. Det är att äventyret efter som gör att knäckkokning är ett av dom mest spännande momenten i julstöket.

Drar fram kastrull och ingredienserna, sätter plattan på högsta och kastar sedan ner diverse ting som gör att knäck uppstår. Känner att det luktar bränt. Grädde på plattan. Underbart! Försöker torka bort det värsta och förbannar Jesus över att han en gång föddes. Kok kok. Går hur bra som helst. Skållar mandel, slänger ut lite knäckformar och känner mig allmänt nöjd med mig själv. Får för mig att knäcken är färdig. Förbereder för kulprovet. Tar en sked knäck och slänger i ett vattenglas. Någonstans här försvinner allt sunt förnuft (som om jag någonsin skulle haft något) och jag stoppar in skeden med knäck som har en temperatur på en sån där 120-125 grader.

Efter en regndans och tio liter iskallt vatten senare ser jag att knäcken faktiskt är klar. Kastar i min slarvigt hackade mandel (det är såååå tråkigt att hacka mandel), blandar lite nochalant och börjar med största nogrannhet klicka i det söta guldet i diverse formar. Knäck stelnar fort. Väldigt fort. Efter några minuter har jag en stor knäckklubba på min sked. Va kul det är att baka.

Så här ska det inte se ut. Jag vet. Här har jag till och med försökt göra det lite snyggt för bilden skull, vilket innebär att jag har plockat bort alla knäckformar som inte blev fyllda. Väldigt engagerat, jag vet.

Köket ska vi inte ens snacka om. Måste det verkligen se ut som ett helvete så fort man ska göra någonting?

Jag är verkligen ingen Leila när jag bakar. Jag hatar Leila. Hon får allting att se så himla lätt och underbart ut, när jag gör nåt ser det ut som ett världskrig.

Jag hatar Leila, jag hatar knäck, jag hatar julen.

Nu ska jag koka kola. Får se om jag spränger köket.