Gnugga, gnugga, spruta, spruta

Tjoflöjt!

Efter jag kom hem från mitt ärende kom jag på vad jag hade lovat mig själv, att tvätta Magnus bil. Nån jävla kalori lär man väl förlora? Sagt o gjort...trodde jag. Slangen är inlåst i garaget och Magnus har med sig nyckeln till Stockholm. Jävla skit. Jaha, då får jag väl rengöra den invändigt iallafall. Börjar dammsuga. Trååååkigt! Jag kan inte sluta nu heller, för flera grannar har gått förbi och sagt hur duktig jag är. Håll ut åtminstone tills insidan är klar. Mattorna ligger utrivna på gruset. Dom har verkligen sett sina bättre dagar. Suck...

Går över till Fredrik o Veronica och frågar om jag kan få låna deras slang. Inga problem, Fredrik fixar. Spruta, spruta, spruta på mattorna. Fortfarande lika bruna. Känner att jag verkligen har gett upp nu. I all min ilska sprutar jag ner bilen med vatten. Plötsligt såg den faktiskt riktigt fin ut. Alldeles blå. Ååhhh! Men när vattnet rinner undan är den lika grå igen. Inte ååhh! Sprutar lite till. Vackert blått igen. Trots att min rygg och mitt tålamod har gett upp för länge sen så vann mitt estetiska sinne. Här ska det banne mig skuras.

Har du en aning om hur drygt det är att tvätta en bil? Det visste inte jag, förräns nu. Spruta, spruta, spruta, gnugga, gnugga, gnugga, sucka över att det ser precis likadant ut, spruta, spruta spruta... ja du fattar själv. Som tur var så tvättade en annan granne bilen samtidigt och antagligen tyckte hon synd om mig för hon erbjöd mig bilschampo eller nåt liknande. Fick en lätt tår i ögat, vilken snäll människa. Sen insåg jag att hon antagligen har skrattat som en tok åt mig, och hon ville inte ha håll. Spruta, spruta, spruta, gnugga i stora fina cirklar, gnugga, gnugga, gnugga, spruta, spruta, spruta. Glad! Det funkar ju! Förutom där jag hade fuskat då. Återigen, spruta, spruta, spruta, gnugga, gnugga, gnugga, spruta, spruta, spruta.

Ringde Magnus och frågade om det var okej om bilen självtorkade. Visst tyckte han, man torkar om man inte vill ha rinnmärken. Det ville inte jag. Suck... Gnugga, gnugga, gnugga, dra ur skinnhelvetet, gnugga, gnugga, gnugga. Men tillslut! Bilen är nu blå!! Eller ja, blåare än den var tidigare iallafall.

Mattjävlarna orkade jag inte med längre, så jag kastade upp dom på tork på altanräcket. Orka bry sig...

Sitter nu med torra strumpor (jag kunde faktiskt ha tagit ett par andra skor om jag hade varit lite smart), tomtetofflor, en gammal SJfilt, laptopen i knät, färskt kaffe o gosar i solen. Det är nog såhär det känns att vara katt. Exklusive ryggontet. Det ignorerar vi. För nu ska vi mysa i solen och bränna sönder näsan.

Peace...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0