bleeesch

Amning är fantastiskt! Verkligen! Man behöver inte släpa med sig flaskor och sånt överallt. Jättebra. 

Det är riktigt uppkäftigt när man väl rör på den här gudsförgätna kroppen så bryter den ihop... Jag blir verkligen sjukt taggad att fortsätta!

Det måste vara underbart att vara barn, man kan vara konstant uppkäftig, till och med när dom inte ens kan prata, och ändå tycker man att det är helt okej. Inatt var den största prioriteringen att få sova med tutten (läs mammas utmärglade bröst) i munnen. Mot alla odds. Även om det innebar att mamma fick ligga i en sjukt obekväm ställning. Får jag inte som jag vill skriker jag! Gryningen kommer, man är mer död än levande. Då ska tydligen dagen börja! Efter tredje koppen kaffe börjar man fatta att man faktiskt är vaken. Barnet börjar bli trött och det är dags att vila. Barnet somnar, men vill ligga näääära! Känna tryggheten. Det skulle vara helt okej om det inte vore för att kaffet gör sig påminnt och vill göra sitt jobb. Men det är lugnt, jag kan prioritera min tarm om ett par år... Koppen och jag är ungefär lika pigga!

Jag mår så jävla illa. Jag har precis tryckt i mig cirka 1000 kalorier i form av kladdkaka. Precis vad min kropp skriker efter klockan 22 på kvällen! Skölj ner härligheten med lite cola. Och så funderar man varför ens mage är som den är... Hade jag bara varit lite yngre hade jag kunnat runda av kvällen med lite kaffe. Men eftersom jag numer är tant får jag hålla mig till cola. Känner att jag har så sjukt mycket att säga i mitt sockerrus...not Jag kan inte fatta varför det inte blir några jävla styckesdelningar, jäääävla kiiit!

    Fast i soffan, ljudet av lugna, regelbundna andetag hörs, trots tv-ljudet. Ett "mmm" hörs, ljudet av belåtenhet, allt är bra, jag är trygg.    Jag själv ligger i en sjukt obekväm ställning och har precis kommit på att man faktiskt kan blogga från mobilen. Jag är inte så jäkla snabb, men ganska trevlig, någon gång ibland.   Skrivarlusten kom över mig som en våg, antagligen det min hjärnas sätt att skrika "bekräfta mig!!!" Det måstr vara av det faktum att JAG av alla människor är just nu mammaledig. Jag vet, dö inte. Min förhoppning är att bloggen ska leva åtminstone några dagar nu när lusten har kommit tillbaka, men ha inte för höga förhoppningar.   När jag förhandsgranskar verkar det som om all text blir ihoptryckt, jag hoppas på att det är min mobil som är dum i huvudet!

Om man vet med sig att man ska alkoholhaltiga drycker och är lika gammal som jag är det viktigt att planera. Bland annat är det mycket viktigt att man äter vettigt hela dagen, så självklart börjar jag dagen med gårdagens gamla stuvade makaroner...

Fröken Svår har nu badat klart. Upphettningen som blir i huvudet av det heta vattnet, vinet och vissa snygga kroppsdelar på ens älskade får en att tänka annorlunda än vad man skulle ha gjort i normala fall. Man hamnar i ett Nirvana, drömmer sig bort medan man blir smekt av det varma vattnet.

Det här skulle vara en perfekt inledning på en erotisk novell, tantporr, bloggporr eller kalla det vad du vill. Men det blir inget sånt, iallafall inte idag. Nu ska jag ta med mig två-tre banankolor och lägga mig och sova...

 

 

Jag är världens tråkigaste  människa som inte har foton till bloggen när jag väl bloggar, men jag förtränger hela tiden att det finns något som heter "kamera" och jag HATAR verkligen att fota mig själv. Har ni tur kanske jag googlar fram något halvrelaterad bild till texten. Som sagt, om ni har tur.

Har förresten halva inne på en kille i kassan på ICA.
-Dags att handla igen?
Öööh nej,det är bara så att jag älskar folksamlingar (eller ja, folk i allmänhet) och då tänkte jag att det var antingen här eller på systemet som jag hade störst chans att träffa på någon, så jag chansade här. Jag vet att jag är dödligt snygg, men sluta prata med mig!!

Nä, fixa ett äckligt romantiskt bad nu...


Tydligen så hade ni inte tur, för jag har inte orkat googla fram någon bild. To bad 4 u!

Det blev att jag åkte på och jobba idag. Men vad gör väl det när jag har min "Happy penguin"tisha? Den som är på dåligt humör när jag har den på mig MÅSTE vara gjord av sten!

Kommer bli en väldigt intressant dag då jag inte har sovit mer än nån timme. Kaffe it is!! Jaja, ni fattar väl att jag inte återkommer förräns ikväll?

För att vara ett äckligt mensmonster måste jag säga att jag har varit ovanligt glad idag. Har hunnit dejta två tjejer (okej, två och en halv) och av halvan har jag fick jag det mest kärleksfulla armbandet EVER <3

På tal om avsugning... Har du testat att suga av ett wienerbröd? Svårt som fan faktiskt.

Drygskåp AB? Javisst! Men om du kände mig så hade du vetat det ifrån början! En sista gif innan det är läggdags:

Nu har jag tillochmed jag, den mest ohusmorliga tjejen som går i ett par för stora jeans, gjort egen inlagd sill! Jag vet, ramla inte ihop nu.

I sann ohusmorsanda har jag självklart en utskrift från internet, inget gammalt mögligt familjerecept här inte!! Förvånansvärt lätt var det också. Häll av spadet på sillen, hacka kryddor, blanda allt annat. Tjafsa ihop. Klart!

 

Är det inte vackert? Känn julfriden! KÄNN JULFRIDEN FÖR FAN! Mitt under julfriden kom jag på att jag hade glömt dillfrön(a) (en) (hur böjer man order dillfrö?)

I brist på mortel får man hacka på dom.

Det var ungefär här jag kom på att jag faktiskt står lutad över kniven medan jag håller på och för den uppochner. Jag ändrade ställning. Tänkte att det är rätt trevligt att ha ögon ändå..

Jag vill bara tillägga att det här skulle egentligen ha blivit sänt ut i etern redan vid tolvtiden idag, men internet kukade ur sig....

Hur kommer det sig att när jag säger att jag ska kliva upp tidigt så jag hinner med en massa saker vaknar jag sent. Däremot, har jag ledigt hela dagen och inga planer alls, vaknar jag 06.30. Självklart har jag mycket att göra idag. Ödets ironi?

Sitter och dricker mitt sedvanliga kanelkaffe och funderar på om jag ska äta något. Precis som vanligt åt jag mat och en massa skit för tre personer så jag är helt svullen idag. Lagomt sexig man känner sig. Iochförsig... Det finns inget vackrare än en nyvaken tjej med fluffigt hår, dålig hy och inget smink!

Nä, nu ska jag ta o göra lite inlagd sill till julafton. Önska mig lycka till.

Jag mår så jävla bra just nu. Dock inte så bra att jag tänker knäppa en bild på mig själv. Två stora stenar har släppt från mitt bröst och jag känner mig lättare än någonsin. Synd bara att jag inte är det i teorin :p

Jag vet att det är osvenskt att gå ut med att man är glad. Helst av allt ska man bara skrika ut hur jävla dåligt man mår och alla ska tycka synd om en. Men mår man bra måste man vara dum i huvudet. Men jag är glad och jag skäms inte ett enda jävla dugg för det :)

Hela världen saknar tydligen mig. Har fått lite frågor på sistone om hur jag mår och om allting är bra. Jag känner att jag måste ifrågasätta mig själv och se hur det verkligen ligger till. Jodå, hjärtat mår bra, faktiskt.
"Jaaa, jag mår bara bra" säger jag med ett leende.
"Men du uppdaterar inte bloggen längre och du skriver aldrig nåt på facebook."

Så länge jag inte skriver någonting på nätet så är jag alltså deprimerad. Tanken är väldigt roande, men ändå smickrande. Känns skönt att veta att folk vet om att jag inte har något behov av att skriva ut min ångest/smärta/whatever (fysiska smärtor får jag ta upp när fan jag vill!!) för allmän beskådan, utan hellre skriver ingenting alls.

Jag tänker inte ens gå in på ämnet "deprimerad på facebook" igen, jag har gjort det förut och jag vet att det inte är så populärt att ha en egen åsikt och stå för den. Men en sak vill jag faktiskt fråga. Har ni inga vänner, ni som skriver om era deprimerande liv? Eller vad, exakt, är det som gör att ni tar beslutet att ni måste söka bekräftelse från nätet?

För att förhindra en hjärtsmäll på grund av all irritation har jag blockat, jag vet inte hur många, så jag slipper se alla dom här jävla snyft/böl/tyck synd om mig-skiten som skrivs. Hade jag inte varit så grymt beroende av facebook så hade det varit en anledning till att avregga mig.

Men iallafall...

Jag kände då att jag var tvungen att uppdatera min facebook, bara för att just "bevisa" att jag finns. Sitter vid fikabordet med min nedflottade telefon i näven och får panik. Prestationsförmåga AB! Skriv nåt! NU! Huvudet snurrar. Vad fan ska jag skriva? När jag skriver varje dag får jag för mig att folk inte bryr sig så mycket om vad det står, men om man inte uppdaterar så ofta så får jag för mig att man förväntar sig stordåd när det väl händer.

Jag är ingen människa som kan utföra stordåd, så jag klämde till med ett inlägg om att jag inte kan konsten att klä på mig när jag är nyvaken. SÅ! Nu vet folk att jag lever! Allt är normalt och världen kan fortsätta kretsa kring mig.

Åldern kommer ikapp en, vare sig man vill eller inte. Jag skäms över att säga det, men jag är ingen ungdom längre. Livet tar i ända ifrån fötterna och ger mig en käftsmäll som får mig att bli alldeles vimmelkantig. Tjejen som inte ens får handla Bingolotter utan att legitimera sig, börjar bli gammal.

Jag kan inte längre dricka kaffe på kvällskvisten utan att bli som en speedad ekorre, jag kan inte dricka cola utan att få huvudvärk och jag kan inte äta hur mycket skitmat jag vill. Min mage krossar mig inifrån, men jag kunde inte bry mig mindre. Jag är ju "odödlig"! Jag orkar inte fixa ordning mitt leverne, jag skiter fullständigt i det faktiskt. Jag är bara en gammal och tragisk människa, kort sagt.

På grund av katastrofala datorproblem, en kaotisk tjej och ren och skär lathet så har bloggen legat lite nere. Trots detta hatar ni mig inte. Lustigt det där...

Jag har kommit till insikt att jag faktiskt är sjuk. Jag har bulimi. Det är sant. Jag tror jag har haft det hela livet. Eller ja, jag har så gott som bulimi. Jag hetsäter, men jag kräks inte. Det kan väl inte vara så noga?

Nej, men seriöst. Jag har fått för mig att jag ska få i mig det jag har framför mig på snabbast möjliga tid. Jag hetsäter verkligen. När det är tomt på faten har jag ingen aning om vad jag precis åt, för jag har inte hunnit känna smaken. Jag är aldrig hungrig mer, för jag får i mig ca tio kg mat per måltid och jag hinner sällan smälta undan maten till nästa måltid. Men det blir nog bra det här...

Ska egentligen sova nu, så jag kanske ska göra som sig bör, för en gångs skull?

Eftersom jag är forever alone, så fick jag äta en gammal matlåda till middag. Living the dream!

Till grannens stora förtjusning har jag privatkonsert för honom i form av skönsång. Det tråkiga är bara att när man hör sig själv tycker man att det låter så jävla bra, men råkar man spela in det hör hur eländigt man låter egentligen, blir man nästan grinfärdig. Jag ska aldrig mer sjunga...

Jag får äta mig lycklig istället. Till detta behövs ett par sidenkallingar och ett för stort linne. Tråkigt nog så fanns det inget spännande att äta, så det fick bli "Lammskit" och billig energidricka. Plus en kamera på det. Kul för mig. Inte bra för allmänheten.

*slicka*

Fredag alltså. Jag är ledig imorgon. Sneglar på Gosa-boxen. Den viskar erotiskt mitt namn. Rör sig i långsamma utmanande rörelser. Den vill bli utnyttjad, tömd. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är frestad. Jag vill riva upp den täckande kartongen och blotta dess innandömme, utnyttja dess kvaliteter. Suga utmattat i mig den sista droppen. Sen avsluta kvällen med att blåsa upp påsen till en bekväm kudde.

Men det finns faktiskt en morgondag...

Tänkte att jag skulle plocka årets första hallon på busken som finns på baksidan. Glad i hågen tar en liten skål, väl medveten om att skörden kommer bli liten. Gräset är blött efter en dags regnande, mina fötter lämnar spår efter sig i dropparna. Hallonbuskarna glittrar av regndropparna. Hittar några få mogna stackare. Rosaröda. Perfekta. Känner en viss knivsudd av stolthet då jag faktiskt har lagt ner lite arbete på dom här växterna. Sträcker mig för att nå bären lite längre in. Mina ben blir blöta av dom våta bladen, buskens taggar trycks in i mina lår.

Sen helt plötsligt känner jag att jag att jag inte har kontroll över mig själv. Dragningskraften blev för stark, jag blev för framtung och gräset var för blött. Brakar rakt ner i fitthallonbuskarna med kuktaggar som attackerar mig. Nu hatar jag verkligen naturen! Jävla äckelbär!

Struntar i att skörda och börjar knäppa kort på blöta saker istället.

 

 

 

Såg också att vi tydligen driver hotell. Nog för att jag har räddat en och en annan snigel i mitt liv, men måste dom sprida ut det över hela grannskapet? Tydligen...

 

Här är två av hyresgästerna. Sven-Bertil (överst) och Göran. Trevliga killar.