bleeesch

Fördomsfull... smaka på ordet. Visst smakar det lite illa? Lite beskt nästan. Ingen vill vara det, eller oj, jag menar; ingen vill erkänna att dom är det. För det är dom. Alla har någon fördom om någon/något.

Jag är det mest fördomsfulla jag vet. Jag dömer folk direkt. Pratar jag med folk i telefon så dömer jag. "Hmm, han låter lite norrlänsk, mörk röst, trevlig och ung. Han är säkert skitsnygg" Men i själva verket sitter en fet gubbe i en rödrutig skjorta med en äcklig prilla under läppen och med en Norrlands i ena handen. Träffar jag en blond snygg tjej tänker jag direkt "Blåst, lättlurad, naiv o lättfotad." Men i själva verket har hon pluggat på KTH och tjänar mer än vad jag någonsin kommer att göra.

Så där fruktansvärd är jag! Om jag inte hinner bli tillrättavisad av någon så fortsätter jag gå med mina förutfattade meningar och missar säkert en alldeles underbar/intressant/rolig människa. Visserligen vet jag inte om vad jag missar, men tänk er tanken bara. Å andra sidan kanske jag har turen att missa en riktigt jävla idiot också... Hmm, det är en hårfin linje det där.

Så vad ska jag göra? Försöka förändra mig och kanske råka ut för en massa idioter som jag annars skulle redan ha sållat bort, men då kanske jag träffar nån ny rolig kompis tillslut. Eller ska jag fortsätta att leva som jag gör, missa idioterna, men även dom roliga? Hmm... Dagens ilandsproblem.

Peace...