bleeesch

Enligt mig finns det tre stycken sorts människor som är sjuka.

• Hypokondrikern : Den där människan som jämt är sjuk. Har han/hon/den/det lite hosta, så är det antagligen KOL, lunginflammation eller luftrörskatarr. MINST! Och jävlar om du säger emot, då bryr du dig inte om den sjuke stackaren. Om det nu skulle visa sig att det inte var nån av dom ovannämnda sjukdomarna, då är det läkaren som inte kan sitt jobb.

• Äh, det ordnar sig : Den här människan är sjuk en gång vart tredje år, men när dom väl blir sjuka så är det en nära döden upplevelse. För den anhöriga. Dom här typerna vill gå till jobbet fastän dom har 42 gradig feber, lunginflammation och ett sönderhostat revben. Om en läkare har ordinerat vila, då kan han inte sitt jobb.

• Klappa mig på huvudet : Den här människan är faktiskt sjuk på riktigt. Och hjälplös. Och liten. Och sorglig. Ropar med liten klen röst att h*n vill ha glass, vill gärna bli matad, omstoppad, snyten, klappad på huvudet osv. Vill bli omhändertagen kort sagt.

Jag kan helt ärligt säga att jag är den sista på den här listan, jag blir så jäkla efterbliven när jag blir sjuk på riktigt. Och så älskar jag att bli bortskämd ;)  Men det händer ju typ två ggr om året, så jag vet inte riktigt om det räklnas som en dödssynd.

Älsk ligger och vilar just nu, skönt att han äntligen kan sova lite nu. Själv ska jag möla i mig en kladdkaksmuffins som jag bakade igår. Om nom nom!

Peace...